Utredningen består av två delar, i den första granskas Ålands särställning, i den andra de folkrättsliga aspekterna gällande Rysslands konsulat i Mariehamn.   

Att säga upp 1921 års konvention (Ålandskonventionen) verkar omöjligt, konstaterar utredningen. Även om så skulle göras skulle Ålands demilitariserade status tryggas av regional europeisk sedvanerätt. De mindre justeringar som går att tänka sig, exempelvis gällande undantag i fråga om försvarsinsatser, är möjliga bara om parterna är eniga om dem och om ändringarna inte påverkar överenskommelsens syfte och mål.   

I utredningen betonas också att Finland såväl vid EU- som Natointräde har bekräftat den fortsatta relevansen av Ålandskonventionen.   

Vad gäller det ryska konsulatet i Mariehamn lägger utredningen en stor vikt vid fredsfördragen med Sovjetunionen från 1940-talet. Även om världen ändrats mycket sedan dess och även om Ryssland inlett ett krig mot Ukraina, är utredningens slutsats att detta inte är så ”fundamentala förändringar” att Finland ensidigt kan säga upp Moskvafördraget. Så kan ske bara i samråd med Ryssland eller i en situation där Finland direkt utsätts för “rättskränkningar” från rysk sida. Så har hittills inte skett enligt UM:s bedömning: “En handling som inte är rättsstridig utan endast ovänlig” duger inte.