Föreningen anser att svensk- och finskspråkiga personer med grav funktionsnedsättning hamnar i olika ställning när det gäller krävande multidiciplinär rehabilitering. Man skriver bland annat att svenskspråkiga hänvisas till finska serviceleverantörer och anstalter med tolk. Men klienten måste ändå själv kontakta leverantören för att säkerställa att denne har den specialkompetens som krävs.
Man menar också att grav funktionsnedsättning kräver vård dygnet runt och att en tolk bara finns tillgänglig under behandlade terapier. Man kan söka rehabilitering i Sverige, men då är det upp till patienten att undersöka möjligheter, vårdplan och kostnadsförslag. Ett tredje alternativ är att söka rehabilitering i resterande EU, men då måste man betala resan själv. FPA erbjuder också parvistelse för närståendevårdare på svenska, men inte för personer inom den här kategorin. Motsvarigheten på finska finns dock.
Föreningen anser nu att rehabiliteringen borde ses över snarast och att åtgärder borde vidtas.