Släkten Heinänen, mor Sigrid och fadern Manni samt en barnaskara om tio är ett arbetssamt och framåtsträvande släkte som inte låter sig nedslås av fattigdom och trängsel i torpstugan, de arbetar sig målmedvetet uppåt och det går bra för dem. Linnea får arbete hos guldsmeden Broman och står och väger mellan utbildning inom den branschen alternativt sjukvård när kriget kommer och avbryter framtidsdrömmarna. När många år av krig äntligen är över blir det giftermål, täta barnafödslar och flyttande dit där maken får arbete och bostad. Jag tror mamma under hela sitt liv kände en längtan tillbaka till stationssamhället i västra Nyland säger Leo som var knappa tre år när familjen kom till Åland och själv växte in i det åländska med hull och hår. De kulturella skillnaderna mellan Åland och riket är ett tema i boken där sjöfartens genomgripande roll i det åländska samhället är en förklaring. Boken avslutas med författarens baklängesresa vattenvägen från Åland till Karis.