Sheyda och Kaveh känner både hopp och förtvivlan
Israel och USA gick på lördagsmorgonen den 28 februari till kraftigt angrepp mot Iran, som svarade med att avfyra robotar mot Israel och flera andra länder i regionen. Sedan dess har nya attacker och motattacker avlöst varandra.
Sheyda Shafiei och Kaveh Bahar följer utvecklingen i sitt gamla hemland Iran med en enda röra av känslor.
– Jag kan inte riktigt tänka klart. Det har varit så många omvälvande känslor. Man tänker på familjen så klart som är kvar och fast där, men också på resten av befolkningen, säger Sheyfa Shafiei.
För henne kom beskedet om att ayatolla Ali Khamenei, den allra mäktigaste inom den iranska regimen, hade dödats i attacken den 28:e februari som en chock.
– Det var svårt att förstå det. Det här är ju något som man har drömt om – att han ska försvinna. Men vad betyder det i verkligheten och hur kommer den att se ut?
På kort sikt har attackerna gjort Iran till en ännu farligare plats för befolkningen, menar de. Det är inte bara bomberna som är farliga. Den angripna regimen skyr inga medel och kan slå ner inhemska kritiker ännu hårdare i ren desperation.
– De fortsätter ju även om de blir attackerade av utländska makter. De brutaliserar ändå sitt eget folk, säger Sheyda Shafiei.
Ännu finns känslor av hopp, men de blandas med oro och rädsla hos Kaveh Bahar, som menar att det är för tidigt att säga om attackerna kommer att vara till hjälp för folket i Iran på längre sikt.
– Mitt hopp är att folk revolterar och tar kontroll i några städer och sedan får luftunderstöd från västländerna. Min mardröm är att det tar lång tid, att Donald Trump tröttnar och drar sig tillbaka och att regimen sedan bara massakrerar alla som försökt störta den.
