Sagt om skräck i solskenssal
Under Archipelacon, konventet för skräck-, fantasy- och science-fictionfantaster, passar Ålands Radio på att ta för sig av en föreläsning om skräck i finsk litteratur.
Ungefär 30 personer sitter samlade i den stora och av dagsljus väl belysta salen, medan arrangörer och talare försöker att få mikrofoner att fungera. Det går inte vägen och Matti Järvinen, som driver indieförlaget Nysalor-Kustannus och agerar föreläsare, tar ton au naturel.
Under föreläsningen behandlas definitionen av skräck som genre, den svenskspråkiga dominansen som präglade genrens första steg i Finland, med Zacharias Topelius som exempel, den så kallade guldåldern under 1900-talets första årtionden,arbetarrörelsen användning av skräck i sin litteratur liksom den marginalisering och stigmatisering som kopplats ihop med genren.
– Författaren Marko Hautalahar sagt att skräcklitteraturen bara är lite högre än pornografi, nämner Järvinen som ett exempel på hur även författare inom genren tagit avstånd från ämnet.
Men stigmatisering och allehanda anklagelser till trots lever genren och fortsätter gro i Finland.
– Själv tycker jag om skräck för att den berättar något om människor, om saker vi inte vill veta om oss själva.
