Det är 15 år sedan Rikard flyttade till Åland och fem år sedan han sist hade ett eget hem. Under de här åren har han sovit “lite här och där” men just nu ser han inget annat alternativ än att sova utomhus. Det gör hans tillsammans med en vän som också saknar ett hem. Det är kallt och rått. Om morgnarna tar de bussen för att få upp värmen.
– Jag har rullstol och därför får vi åka gratis, säger han.
Rikard missbrukar alkohol och menar att samhället inte erbjuder någon hjälp som skulle ändra på hans livssituation.
– Jag skulle vilja ha ett rum nånstans, där jag kan få lite värme om nätterna. Det är det enda jag begär, säger han.
Rosie är en av Rikards bekanta som genom åren försökt hjälpa honom. Hon har själv erfarenhet av hemlöshet och tycker, liksom Rikard, att det finns behov av ett härbärge på Åland. En plats där också missbrukande personer kan få sina mest basala behov uppfyllda.
– Att ge utkomststöd en gång i månaden hjälper inte långt om du inte kan hålla i pengar. Det behövs mer materiell hjälp, säger hon.
Mikaela Brandt-Lindholm är områdeschef för vuxensocialarbete vid Kommunernas socialtjänst, KST. Hon kan inte kommentera ett enskilt fall men hon håller med om att det finns ett behov av ett härbärge för de individer som lever i hemlöshet. Enligt KST:s bedömning finns det högst en handfull personer som i perioder sover utomhus. Mikaela Brandt-Lindholm säger att det inom tredje sektorn har funnits planer på att upprätta ett härbärge, men underlaget har bedömts vara för litet. Däremot vill KST upprätta ett socialpsykiatriskt boende och stödboenden med träningslägenheter.
– Det har varit svårt att hitta lämpliga lägenheter och nu är det strykt ur nästa år budget på grund av budgetkraven, säger hon.
Mikaela Brandt-Lindholm säger att det finns hjälp att få för den som vill ha den men att socialvårdens insatser bygger på frivillighet och delaktighet.
– Klient och myndighet kan ha olika perspektiv om vad som kan erbjudas och vad som är den rätta hjälpen.
