Kommuner kan få pengar även om inga vindkraftverk byggs
Kommunerna kan få ersättning för projekt Sunnanvind – även om det i slutändan inte byggs någon havsbaserad vindkraft. Det är en av principerna i den intäktsmodell som tagits fram i en utredning och som nu skickats till kommunerna som diskussionsunderlag.
I utredningen påpekas att det inte på förhand går att säga hur stora intäkter det kan bli fråga om, och att fördelningen mellan kommunerna och landskapet är ett politiskt beslut som ännu inte har fattats. Däremot föreslår utredningen ett antal principer, till exempel att intäktsfördelningen ska spegla ansvar, kostnader och risker hos landskapet och kommunerna.
I rapporten föreslås att tre olika vederlag ska tas ut: ett signeringsvederlag när ett avtal skrivs med en aktör, ett utvecklingsvederlag under projektets gång och ett produktionsbaserat vederlag när vindkraftverken är i drift. Det är genom de två första som kommunerna kan få inkomster även om projektet i slutändan inte förverkligas.
Innan en havsbaserad vindkraftspark är i drift föreslås intäkterna fördelas mellan kommunerna utifrån hur stor del av planområdet som ligger inom respektive kommuns vattenområde. När vindkraftverken väl är i bruk ska fördelningen i stället knytas till hur stor installerad effekt som finns i varje kommun.
Det produktionsbaserade vederlaget föreslås tas ut via fastighetsskatten på vindkraftsanläggningarna, vilket kräver lagändringar.
I utredningen finns räkneexempel som visar hur modellen kan fungera. I ett av dem antas ett signeringsvederlag på 12 miljoner euro när kontrakt skrivs mellan en aktör och landskapet. Sju miljoner euro används då först för att täcka landskapets kostnader för planering, analyser och auktionsförberedelser.
Av de återstående fem miljonerna går enligt exemplet 60 procent till landskapet och 40 procent till kommunerna. Det innebär att Saltvik skulle få närmare 600 000 euro, medan Eckerö skulle få knappt 5 000 euro.
