“Kaos” – Karins barn tvingades flytta tillbaka efter 20 år i Sverige
Efter över 20 år på omsorgsboende i Sverige vändes tillvaron upp och ner för Karins barn. När folkpensionen upphörde tvingades hen flytta hem till Åland. Karin är besviken på både finländska och åländska politiker och oroar sig för att andra barn ska drabbas.
Kaos. Så beskriver Karin det senaste året – efter beskedet om att folkpensionen skulle upphöra och leda till en flytt och en ny vardag.
– Jag har alltid sagt att över min döda kropp flyttar mitt barn hem – men så blev det ju inte, säger hon.
Hennes barn har behov av omsorg dygnet runt, vilket var anledningen till att hen för över 20 år sedan placerades i Sverige. Även om flytten från början var svår för henne talar hon gott om den omsorg barnet fick – om de många aktiviteterna, personalen och den goda kontakten med hemmet.
Därför kände familjen stor oro över vad en flytt tillbaka till Åland skulle innebära. I praktiken fanns det inget alternativ. När pensionen drogs in innebar det att Karins barn inte längre hade pengar till sådant som behövs i vardagen utöver mat och boende, som mediciner, kläder, frisör eller fika.
Flytten ägde rum i slutet av fjolåret och gick trots allt över förväntan. Samtidigt har Karins barn färre aktiviteter än tidigare och hon ser tecken på ökad frustration.
Karin är irriterad över hur riksregeringen tänkte när lagen ändrades, och besviken över att landskapsregeringen inte gjort mer.
– Hur kan de göra så här? Det här är människor som inte själva valt att bo utomlands, säger hon.
Hon säger att hon förstår att personer med lägenheter i Spanien går miste om sin folkpension, men inte varför det också drabbar ålänningar och finländare med omsorgsbehov.
Hon frågar sig hur man på sikt ska lösa frågan om boendeplatser för personer med olika behov.
– Jag är orolig över hur andra barn ska klara sig, säger hon.
Karin heter egentligen något annat.
