Hovrätten finner att det inte finns något rimligt tvivel om att exfrun varit initiativtagare till och utfört mordet. Det stöds av omfattande person- och teknisk bevisning.
Gärningen har begåtts med berått mod och på ett synnerligen rått och grymt sätt. Hovrätten menar att mannen utsatts för en "synnerligen grym gärning" och att ”tillvägagångssättet påvisar en fast beslutsamhet och en ihärdig avsikt att dräpa och utvisar en synnerligen kallblodighet och råhet” hos exfrun.
Hon döms till livstids fängelse och att tillsammans med väninnan, som i tingsrätten också dömdes för mordet, solidariskt ersätta den mördade mannens barn för lidande, 20.000 euro till mannens dotter och 15.000 euro till hans son.
Kvinnorna har på annandag jul 2020 tillsammans åkt till mannens bostad. Stenar har kastats in genom ett av fönstren och när mannen ställt sig vid det krossade fönstret har han fått brännbar vätska över sig som som omedelbart har antänts.
Trots att mannen lyckades ta sig ur huset och släcka elden i ett dike och sedan söka hjälp avled han två dagar senare på ÅHS i Mariehamn. Brännskadorna har täckt 90 procent av hans kropp och har enligt domen ”inte varit förenliga med liv”.
Klart är att väninnans erkännande och berättelse har haft stor betydelse, även om hovrätten konstaterat att hon förringat sin egen delaktighet.
Hon har berättat att exfrun hade bestämt sig för att döda mannen då vårdnadstvisten om deras gemensamma barn inte hade avgjorts till hennes fördel – och att planen från början var att det skulle ske genom en brand i hans bostadshus. Exfrun hade en bakgrund inom frivilliga brandkåren och hade därmed kunskap om hur eldsvådor utvecklas.
Väninnans berättelse från mordkvällen får stöd av både den brandtekniska bevisningen och kriminaltekniska bevis. Väninnan har enligt hovrätten kunnat berätta om detaljer som hon inte kunde ha haft kännedom om ifall exfrun inte varit med henne vid gärningstillfället.
Att exfrun innan gärningstillfället gjort sökningar på Google som lett till filmer på hur man antänder människor är ytterligare en omständighet som talar för hennes skuld, menar hovrätten. Likaså är det faktum att kvinnans ögonfransar var svedda och att hon under utredningen ändrat sin berättelse om hur det kom sig.
Exfrun har nekat till all delaktighet i dådet och menar att hon under gärningstillfället befann sig hemma med sina barn. Hovrätten menar dock att hennes berättelse varit inkonsekvent och ”står i konflikt med samtlig övrig bevisning och är i förhållande till den tekniska bevisningen ohållbar".
