Mikael Olanders vittnesframträdande gick ut på att påtala den kontakt företaget hade med tull, skatteverk och egna samt oberoende experter för att säkra att den handel som bedrevs höll sig inom lagens råmärken. Daniel Eriksson beskrev hur arbetet gick till rent praktiskt på Åland och hur de olika transportkedjorna fungerade. Han sa att så kallad förädling av produkten gjordes på Åland trots att detta inte var nödvändigt för verksamheten samt att den handel som bedrivits klassats som skattegränshandel.

Det var en märkbart rörd Daniel Eriksson som i slutet av sitt vittnesmål förklarade för rätten den press åtalet utsatt honom för samt de yrkesmässiga och sociala konsekvenser det fått.