Brändö- och Kumlingebor ville helst tillhöra Finland 1918-1919
Vilken roll har patriotiskt språkbruk spelat för bildandet av åländsk identitet? Den frågan har Amanda Walldén studerat i sin idéhistoriska c-uppsats “Åland vårt Åland, vår hembygd det är – en analys av olika typer av patriotism på Åland”.
Walldén har analyserat artiklar i Tidningen Åland 1918-1919, då Julius Sundblom var en av förgrundsgestalterna i Ålandsrörelsen. Åland var vid den här tidpunkten ännu ingen entitet som man föreställde sig som ett “fosterland”, så det var oftast Sverige som blev objekt för ålänningarnas patriotism.
– Intressant var en artikel där Brändöbor och Kumlingebor gjorde ett uttalande om att de inte ville tillhöra Sverige, utan kände mer tillhörighet till Finland. Men de ville inte skiljas från Åland och därför var de okej med att tillhöra Sverige om resten av Åland ville det.
– Det tycker jag ändå visar på att en åländsk samhörighet fanns redan 1918-1919.
Walldén använder sig av moralfilosofen Igor Primoratz definitioner för att synliggöra olika former av patriotism i tidningstexterna. Vissa patriotiska uttryck bygger på känslor av tacksamhet eller uppskattning för fosterlandets värderingar, andra är mer egocentriska eller exkluderande.
– I dag är patriotism ju associerat med högerextrema grupper, till exempel i USA. Men när jag undersöker den här tiden, så ser jag inte att patriotismen är exkluderande utan att det mer handlar om att visa en kärlek och en gemenskap till sin hembygd.
