Arne Selander och DKCO: Ferrari kände till juristfakturorna
Omstridda juristnotor ledde till att Mariehamns stadsdirektör fick gå. Men var fakturorna verkligen okända för stadsstyrelsens ordförande? Det ifrågasätts av både DKCO och Arne Selander.
Chefskonflikten i Mariehamn har lett till betydande kostnader för staden och slutnotan är ännu inte känd. I samband med Arne Selanders avgång riktades fokus mot fakturor på 34 000 euro till DKCO för arbete kopplat till den externa utredning om chefskonflikten som utfördes av Widmans & Co. Stadsstyrelsens ordförande Michele Ferrari har sagt att han inte kände till att staden betalade för DKCO:s arbete innan det blev känt via media – och i tisdags beslöt stadsstyrelsen att anlita extern juridisk expertis för att utreda juristkostnaderna.
Nu skriver DKCO ett mejl till stadsstyrelsen att de uppfattat att deras arbete skett med stadsstyrelsens “vetskap och samförstånd” och att de muntligen informerat stadsstyrelsens ordförande. De har bistått stadsledningen med att ta fram underlag och framföra arbetsgivarens uppfattning i den externa utredningen om chefskonflikten. Juristbyrån anser att de bistått stadsledningen – inte Selander personligen.
Arne Selander säger i sin tur att han löpande informerat Ferrari om utredningen och sitt behov av juridiskt biträde för att kunna hantera arbetet parallellt med sina uppgifter som stadsdirektör. Han menar att stadsstyrelsen varit passiv, inte gett tillräckliga direktiv eller följt upp arbetet, vilket bidragit till att kostnaderna ökat.
– Det är väl ingen som kan tro att jag är så korkad att jag skulle kalla in ett biträde som kostar tiotusentals euro i vetskap om att jag skulle betala för det. Det faller på sin egen orimlighet. Varför skulle jag bekosta en utredning som staden ansvarar för?
Att stadsstyrelsen först meddelar att de saknar förtroende för honom och sedan beslutar att utreda hanteringen beskriver han som “bakvänt”.
– Först dömer de ut ett straff och sedan utreder man om det var rätt att göra så.
Selander vill inte uttala sig om stadsstyrelsens motiv, men antyder att de handlar om att rädda sitt eget skinn.
– Jag kan säga som så att stadsstyrelsen sitter på fullmäktiges förtroende.
