Målsägande var en då elva årig pojke som enligt åtalet skulle ha blivit slagen i ansiktet med öppen hand två gånger. Mannen nekade till händelsen och menade att det handlade om en olyckshändelse.

Pojken hade sett på matchen med sina kompisar och enligt vittnesuppgifter under rättegången hade pojkarna hejat på IFK:s motståndare. Pojkarna satt på raden nedanför den åtalade mannen och vid ett flertal tillfällen vänt sig mot mannen och skrattat när domslut gått emot IFK. Mannen hade då böjt sig fram och menat visa med sin vänstra hand åt pojkarna att de ska titta framåt och säga att ”ditåt ska ni titta”. Då hade mannens finger skrapat pojkens kind.

Tingsrätten skriver i domen att det förmodligen var mannens nagel som skrapade pojkens kind, eftersom det fanns ett litet märke. Men rätten konstaterar att det är en ord-mot-ord situation och tingsrätten konstaterar att varken personbevisningen eller den skriftliga bevisningen i ärendet ger stöd åt någotdera håll, därför frias mannen.