- På den tiden fanns det fortfarande två biografer i stan, och de bytte film flera gånger i veckan. Så det var väl inte det att det fanns ont om filmer. Men det var mest westerns, musikalfilmer och mycket buskis, och många av oss som åkte bort från Åland och studerade fick upp ögonen för film som mer av en konstform, säger Lars-Ingmar Johansson, grundare och en av de första styrelseordförandena.

På den tiden kom filmer på ett flertal rullar, alla med varsin plåtlåda, som kunde väga runt 30 kilo styck.
- Från Finland fick vi dem levererade med flyg, men när vi började tycka att utbudet därifrån var lite för begränsat kom vi överens med Folkets Bio i Sverige om att få hyra filmer från dem. Då hade vi ålänningar som var där och studerade som släpade med sig rullar på öllådor när de kom hem över helgerna, säger Ben Johans, mångårig styrelsemedlem.

När man under torsdagen firade sitt 50-årsjubileum gjorde man det med en visning av den italienska klassikern Cinema Paradiso från 1988, som passligt nog handlar dels om en filmmakare, och dels om en projektionist som reser runt för att visa film i små byar på landsbygden.
- Föreningen ligger i nya händer nu, och framtiden för den åländska filmkulturen ser ljus ut. Vi har många medlemmar jämfört med liknande klubbar i närområdena, och vi fortsätter visa riktigt bra filmer, säger både Lars-Ingmar och Ben.