Det är en roman jag har skrivit, oavsett hur tätt in på mitt eget liv händelserna kommer understryker Vigdis Hjort. Det säger sig självt att man på 400 sidor inte kan förtälja om allt som har skett i en familj över tid, man väljer och väljer bort och i viss mån börjar de fiktiva karaktärerna leva sitt eget liv säger hon också. Berättelsen handlar om en familj där de två äldsta barnen utsätts för både aga och sexuella övergrepp av sin far medan de två yngre upplever en helt annan uppväxt. Skuldkänslorna över vad han gjort får fadern att undvika sina äldre barn under resten av deras uppväxt, han är livrädd för vad de ska minnas och börja berätta. Distanseringen blir ännu ett svek mot barnen. Dottern tar helt avstånd från sina föräldrar och bryter ocksåm kontakten med den ena systern. En tvist kring vem som skulle få överta föräldrars sommarhus späds på av faderns hastiga död och då läggs alla kort på bordet - med förutsägbara konsekvenser. Modern och systrarna förnekar att något oegentligt skett, alltsammans är bara systerns försök att göra sig intressant.