Det som idag finns kvar av Eriksson-arkivet, ett tjugotal hyllmeter mappar av dokument, brev och ritningar, är det som räddades efter att Gustaf Erikssons tidigare hemm brann 1990. Den samlingen är det fjärde finska arkiv eller bibliotek som tilldelats statusen som världsminne, och anledningen till det är långt dess internationella räckvidd. Att Eriksson på sin tid var hela världens största enskilda segelfartygsredare gör att arkivet återget en verksamhet som var såväl världsomspännande som unik och färgstark, och som lämnat spår inte bara i det åländska samhället, utan så långt bort som i Australien.