Svenskan och finskan är lika mycket värd inom juridiken. Eller ska vara. För det finns skillnader mellan svensk och finsk lagtext, skillnader som enligt landets grundlag inte ska finnas.

När landskapsregeringen gick igenom ett urval av lagar hittade man minst en sådan skillnad: Finsk lagstiftning bekriver hur patienter ska bältesläggas, en tvingande åtgärd inom psykiatrin som innebär ett stort ingrepp i individens integritet. Paragrafen finns med i den svenskspråkiga versionen, men här är definitionerna annorlunda – allt beroende på hur översättaren valt att tyda vissa centrala begrepp.

Det här innebär att en psykiatripatient kommer att behandlas olika beroende på vilken språkversion man följer. Och det innebär i praktiken att du begår ett lagbrott om du följer den svenskspråkiga lagen. Om en patient eller anhörig går till polisen alltså, eller stämmer i ett civilmål. Sker inte det, gäller praxis. Om den baseras på regionens språk finns risk för att olika lagar gäller på olika sjukhus.

Och det här är bara ett enda exempel.

Kansliminister Harry Jansson (C) är väl införstådd med problemet.